Utgrävningarna vid ESS har förberetts noga. När det blivit dags för slutundersökningar har sex mindre delområden har valts ut. På ett övergripande plan vet man vad som kommer att hittas, men inte i detalj. Spår efter bondgårdar, några gravar, säkert keramikskärvor, redskap av flinta och järn, kanske något fint smycke… jordprover fulla av frön, träkol och pollen, skelettdelar från djur. Men hur många bondgårdar och hur stora, vilken slags keramik och om det blir något praktföremål i brons eller flinta. Eller ett äldre än äldst sädeskorn, det återstår att se.
Inte minst hoppas arkeologerna få ordentligt svar på om det har funnits stenkammargravar inom området. Stenkammargravar är ett samlingsnamn för dösar, gånggrifter och hällkistor, alltså stora, stenbyggda gravmonument från bondestenåldern. På ESS-området har man haft känning på kanske tre sådana, men observationerna måste bekräftas! Spåren består av märken i marken efter där gravkammarstenarna stått, så det är inte särskilt enkelt att urskilja.
Clik here to view.
Kartan visar vilka delar av ESS-området som ska slutundersökas.
Fynden vore väldigt värdefulla, eftersom så pass få stenkammargravar är kända från denna trakt. Hittills har forskningen betraktat området som glest befolkat, långt ifrån viktigare bygder under bondestenåldern. Om det visar sig att det faktiskt finns spår efter de här slags monumenten, så får arkeologerna nog överväga om inte området kan ha haft betydelse i sin tid, för mellan 5600 och 5300 år sedan.
Men, varför står inte dösarna kvar, såsom de gör på en del andra platser? Ibland har det att göra med att bönder under de senaste århundradena tröttnat på att behöva plöja runt stora block och tagit bort stenarna. Bumlingarna har varit eftertraktade som byggnadsmaterial. Från andra håll i Skåne finns berättelser från 1600-talet om hur dösar och gånggrifter tagits ner och hur stenarna byggts in i kyrktorn och grunderna till gårdar.
Clik here to view.
Det här är väl urbilden av en dös idag, men såhär avskalade var de inte i sin tid. Det här är bara själva gravkammaren. Några meter kring den gick en ram av lite mindre stenar. Innanför ramen, uppemot gravkammaren, hade man lagt på jord till en kulle, så att bara takstenblocket syntes. Foto: Thomas Hansson, Riksantikvarieämbetet UV Syd.
Så, bara för att saker inte är direkt synliga idag, betyder inte att de aldrig funnits. Man får leta lite noggrannare, helt enkelt.
