Vad fick människorna att lämna en tillvaro som jägare, samlare och fiskare och ge sig in i livet som bonde? Frågan återkommer arkeologerna till om och om igen, för svaret är inte enkelt att ge.
Fram till för cirka 12000 år sedan levde människorna som jägare och samlare. Vid den här tidpunkten kan man arkeologiskt se att jordbruket uppstår på flera platser runt om jorden, bland annat i Mellanöstern.
Clik here to view.
6000 år gammalt naket korn från en grop på Brunnshög. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.
Det finns flera teorier om varför: klimatförändringar, ont om vatten, stora befolkningar som skulle försörjas, översvämningar som tvingade ihop folk på mindre landytor som måste utnyttjas mer effektivt. En rolig teori: att större befolkningsgrupper ställde nya sociala krav där relationer blev viktiga och man samlade sig oftare. T ex till fester, med rusdrycker bryggda på spannmål…
Övergången till jordbruk gick på många håll långsamt. Tillvaron dittills hade sina baksidor, men anses ändå ha varit relativt okomplicerat. Jordbruk å sin sida är arbetsintensivt och kräver ständig tillsyn. För Skånes del dröjde det tills för 6000 år sedan, innan jordbruket fick fäste. Då hade grannfolk i söder, på andra sidan Östersjön, varit bönder i flera hundra år. Det finns två huvudteorier om hur jordbruket spreds till Sydskandinavien.
Den ena säger att det sakta sipprade in i samhället. Redan tusen år tidigare hade man ”trädgårdsodlat” i skogarna, genom att gynna t ex hassel och bärbuskar. Bosättningarna hade redan blivit mer permanenta. Man hade kontakt med grupper av bönder på kontinenten oh utbytte gåvor. När befolkningen blivit stor nog samtidigt som klimatet ändrades något, så tog man själva steget.
Clik here to view.
Arkeologerna brukar också jorden och skördar, fast på sitt sätt. Vid utgrävningen av den här sänkan hittades en massa keramikskärvor, från en kruka som varit fint dekorerad med streck. Se nedan. Foto: Riksantikvarieämbetet UV
Den andra teorin menar att det är resultatet av att nya befolkningsgrupper flyttade hit och tog med sig kunskapen om jordbruket. Övergången till jordbruk gick här nämligen ganska snabbt och fick stort genomslag. Inom kort började också befolkningen att bygga stora, tunga monument (t ex stendösar) och den typen av organisationsförmåga tyder på att en mer handfast påverkan kommit utifrån.
Clik here to view.
Keramik med bukstrecksornamentik från Brunnshög. Foto: Riksantikvarieämbetet UV.
De första bönderna ägnade sig lika mycket åt att jaga, samla och fiska som att odla och sköta boskap. För att röja plats i skogen fällde man träden och brände av ytorna innan man sådde. Man odlade tåliga, enkla former av vete och korn. Det lustiga namnet ”naket korn” syftar helt enkelt på att skalet kring själva kornet satt så löst att det gick lätt att tröska.
Kor, får, getter och grisar var de första jordbrukarnas boskap. Alla dessa kom som »färdiga« tamdjur till Skandinavien. Tamhästar blev vanliga först mot slutet av bondestenåldern. Boskapen gick fritt ute i markerna, dygnet och året runt. Man byggde hägnader runt åkrarna för att skydda dem från att bli nedtrampade.